Första inlägget.
Jag har länge haft en teori om att mitt liv är någorlunda intressant. Jag ser den här bloggen som en chans att skriva ner vad som händer i min vardag så jag inte glömmer det. Det kan ju va kul att minnas vad fan man gjorde i den här åldern när man blir gammal.
Jag flyttade från Stockholm till New York sommaren 08 för att plugga. Efter en termin på min skola (NYU) bestämde jag mig för att bli antropolog, för att det är så jävla kul i min åsikt. Mycket av den här bloggen kommer gå åt till att studera livet utan jäntelagen , svårmodet och 10 månaders mörker om året i alla dom kulturerna jag stöter på och lär mig om här borta. Och det bästa är att inga av dom jag känner här kan någon svenska, så jag kan skvallra och snacka hur mycket skit jag vill utan någon större risk för represalier.
Så här ser mitt liv ut den här terminen: Jag pluggar 12 credits den här terminen. Det är en ganska lagom last, jag har till och med helgerna lediga den här terminen. Jag bor en kvart från grand central i en pytteliten trea i Queens. Jag hyr ett rum till en kille från Japan. Han heter Taiki och är jätte japansk. Han kör hela kittet; konstig frilla, crazy boots, pratar med extrem brytning och sjunger karaoke.
Mitt liv är ganska likt det jag brukade ha i sverige om man kollar på mitt schema. pluggar hela veckan och är full/bakis på helgen. Inget särskilt intressant där i teorin.
Nu till veckans konstiga saker: I onsdags gick jag på lektion klockan 13:00 som vanligt. Men på vägen mellan tunnelbanan och klassrummet var det en stor polisbil, den var parkerad och användes typ som ett litet polishus precis vid Bryant park (precis vid grand central), medan jag går och glor på polisbilen hoppar en galen kvinna fram och skrämmer skiten ur mig. Kvinnan visar sig vara min morsa. Morsan bor egentligen en timme norr om Stockholm, så jag blev minst sagt förvånad med tanke på att jag inte visste att hon var i New York.
Detta var lite konstigt.
Jag bestämde att äta lunch med morsan dagen efter. Medan vi käkar lunch får vi en massa konstiga telefonsamtal från Sverige. Vi äter färdigt i lugn och ro innan vi går till min farmors lägenhet var vi ringer tillbaka till Sverige...
Lite bakgrundsinfo behövs här om karaktärerna involverade.
Min Mormor: Innan jag flyttade till USA i somras hade jag bott 2 år med min Mormor. Hon hade Cancer och lider av alkoholism. När jag lämnade henne var det värsta över av drickandet och cancern. Trodde jag...
Berra: Morsans EX. Berra är gammal pundare som har suttit i fängelse i dom flesta u-länder som producerar opium eller annat som går att sälja dyrt på svarta marknaden, och han har ärren på hela kroppen som avslöjar vilka tortyrmetoder dom använder i dom.
Morsans polare Ann: Stackars kvinna vars man tog självmord några månader tidigare på grund av depression.
Händelsen förlöper så här: Morsan har lämnat alla tre med att se efter hennes stall och två hästar - Berra får för sig att åka till stan och göra nåt (antagligen köpa knark) - Mormor blir sur på att han lämnar dom med hästarna (Mormor blir lätt sur) - Berra kommer hem - dom dricker/knarkar (vem vet) - Mormor får spatt på Berra för att han har svikit henne och lämnat henne med hästarna.
Här,, vad gör en vettig människa i den här situationen? Vad du än tror kan du aldrig gissa hur långt från ett vettigt, etiskt beslut det beslut min Mormor tog var.
Mormor går in i köket och hämtar den största, vassaste köttkniven. Sen attackerar hon Berra med den. Min Mormor är runt 150cm lång och har haft cancer i drygt fyra till fem år. Berra är runt 180cm och Ex-legosoldat. Mormor siktar på att sticka Berra i magen. Berra parerar med handen och får fingret avskuret, sen puttar han ner Mormor på golvet med andra handen.
Stackars Ann får psykbryt för att allt hon ser framför sig är sin mans död igen. Det blir ju inte bättre av att hon måste köra både Berra och Mormor till akuten. Mormor åkte till akuten för att hon tyckte att hjärtat slog så snabbt. Jag vet inte hur det gick med Berras finger.
Detta var ganska konstigt måste jag säga.
Jag har inte vart hemma på över ett halvår och det känns jävligt bra just nu.
Friday, March 6, 2009
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
jag kommer fortsätta läsa din blogg :)
ReplyDelete/snitch